Danmark

22. oktober 2006

Dansk-Svensk research paa European-Arabic-Dialog


 

Research på den Europæisk Arabiske Dialog og

 

hvad den er blevet og planlægges at blive til

I 1978, under socialdemokraten Anker Jørgensens regering, vedtages i Damaskus Den Europæisk Arabiske Dialog, bl.a. med henblik på at fremme “udbredelsen af kendskabet til arabisk sprog og kultur i Europa” (EF Bull. 5-1976, EF Bull. 12-1978, side 25). Reelt er dette en aftale om fremme af Islam i Europa. Europa og den arabiske verden er allerede begyndt at arbejde sammen økonomisk, som det blev forudskikket i Nord-Syd-Dialogen fra 1968 og i senere den Europæisk-Arabiske dialog. Egypten, Jordan, Marokko og Tunis besluttede sig sidste år for at sætte frihandelszone. Egypten forventes fuldt optaget i frihandelsgruppen. Imidlertid har EU forhandlet med 12 Middelhavslande som led i den såkaldte Barcelona-Proces om kooperation mellem EU og dets naboer omkring Middelhavet mod syd. Endemålet med denne Barcelona-Proces er at etablere tættere bånd vedrørende handel og sociale spørgsmål så vel som politiske. Dette skal føre til skabelsen af Euro-Middelhavs-Frihandels-Zonen bestående af 27 lande i 2010. Frihandel er blevet et camouflage-udtryk i politikernes retorik, når de taler om integration/samling, sociale spørgsmål (her løsrevet fra det politiske i signalgivningen) kan måske relateres til indvandring. http://www.lilliput-information.com/economics/revalu.html

Den Europæisk-Arabiske dialog fra 1978 kører ekspress på skinner

Nacka den 21 februari 2006

“Medelhavssamarbete, MEDA” eller “Barcelonaprocessen” Inom ramen för denna har EU Med anledning av en kolumn av Mats Tunehag på Världen Idags ledarsida “Tyranniet begär förtroende” den 20 februari skulle jag vilja att Världen Idag tar upp EU:s s k “Medelhavssamarbete, MEDA” eller “Barcelonaprocessen” Inom ramen för denna har EU – och därmed den svenska regeringen – sedan många år ett väl utvecklat samarbete med ett drygt tiotal muslimska arabstater. Möjligen slår jag in öppna dörrar, men med tanke på hur litet känt detta samarbete verkar vara tar jag risken.. Jag skall också skicka en fränare version till Freivalds så fort jag hinner med ett antal relevanta frågor! Man kan fundera över den kompakta tystnaden i media när det gäller EU:s sydutvidgning! Redan när jag för flera år sedan först fick höra talas om detta omfattande samarbete med arabstater frågade jag bl a de politiska redaktionerna på DN, SvD, SVT och SR vad tystnaden berodde på. Men fick aldrig något svar. Man kan också fundera över är varför vi inte fick veta något om EU:s samarbete med arabvärlden i samband med folkomröstningen om EU-medlemskapet. Inte ens nej-sidan tog upp detta. Kände de inte till det omfattande samarbetet? Detta är fullt möjligt. När jag för ett par år sedan skickade en fråga ang detta till Björn von der Esch ringde han upp mig och frågade var jag fått alla uppgifter om Barcelonaprocessen från. Detta samarbete var helt nytt t o m för honom! Jag svarade att han kunde få uppgifter från UD eller på sin egen arbetsplats dvs Riksdagshuset! Han skulle – sade han – “sätta någon kollega på att leta fram information”. I den utrikespolitiska debatten den 13 maj 2004 (2003?) ställde A-L Enochsson, kd en fråga om Barcelonaprocessen – och regeringens samarbete med och förtroende för tyrannier – till utrikesminister Freivalds som svarade med de vanliga klyschorna: “Fru talman! Det är en bra fråga. Demokrati finns inte överallt i vår värld. Det finns ett stort demokratiunderskott på många håll. Sverige har under mycket lång tid varit engagerat just i att stödja de krafter som ändå finns på många håll i världen och som vill ha demokrati. Det är rörelser av olika slag och enskilda organisationer. Det gäller också att samarbete direkt med dem som har makten och som visar en viss vilja till en dialog och en förståelse och att även stödja dem i deras arbete. När det gäller Mellanöstern har EU ett utvecklat samarbete med de närliggande länderna runt Medelhavet och även längre bort inom ramen för det som kallas Barcelonaprocessen. Det gäller även våra grannländer och de projekten. Detta syftar i stor utsträckning till att utveckla samarbetet mellan Europa och Mellanöstern, både i ekonomiskt och socialt avseende, Naturligtvis är en grundförutsättning att det ska leda i demokratisk riktning och ske med respekt för mänskliga rättigheter. Det är en central fråga för hela EU att använda alla de instrument som står till EU:s förfogande – ekonomiska, politiska och sociala – i en dialog med den här världen för att påverka i demokratisk riktning.” Sedan dess har det varit knäpp tyst medan samarbetet hela tiden utvidgas och utvecklas. Associeringsavtalet med Syrien är färdigförhandlat medan förhandlingar fortfarande pågår med Libyen.

Fatwor, hotelser och bojkotter

Det som nu förtjänar att påpekas är att det nära samarbetet fortsätter i det tysta medan det utfärdas fatwor, hotelser och bojkotter mot Danmark, danska medborgare och danska varor och europeiska ambassader och beskickningar stormas och bränns ner bl a i Syrien och Libanon. Inom ramen för Barcelonaprocessen skänker EU miljardbelopp i bidrag till dessa länder. Hur rimligt detta är kan man – om man vill – eventuellt fundera över! MEDA:s budget uppgick under perioden 1995-2002 till 5 731 miljoner euro. 86% av summan gick till bilateralt samarbete med Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och den Palestinska myndigheten och resten till regionala aktiviteter. För perioden 2000-2006 uppgår budgeten för MEDA 2 till 5 350 miljoner euro. Under samma period skall EIB låna ut drygt 6 425 miljoner euro. till arabstaterna: “The EIB is to lend up to EUR 6 425 million during the period 2000-06 supplemented by EUR 1 billion of its own resources.” Vad som menas med “supplemented by EUR 1 billion of its own resources” förstår jag inte.

Kraven på respekt för demokrati och mänskliga rättigheter – hur uppfylls de?

I portalparagrafen för EU:s samarbete med arabstaterna finns kraven på “respekt för demokratins och rättsstatens principer samt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter” inskrivet. Dessutom föreskrivs att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa grundläggande förutsättningar. EU har så vitt jag vet inte vidtagit några åtgärder p g a det sätt Danmark behandlats av EU:s samarbetsparter i arabvärlden!  

Europeiska skattemiljarder pumpas in i Syrien

EU:s frikostighet med de europeiska skattebetalarnas pengar känner uppenbarligen inga gränser när det gäller Syrien och de övriga arabstaterna. Att länderna inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter utgör inget hinder för samarbetet varken för EU eller för den svenska regeringen. Tvärtom. Enligt ett PM 2005-09-20 Landsrapport från Syrien” från svenska ambassaden i Damaskus “strävar Sverige efter att utveckla de kommersiella relationerna med Syrien.” Enligt samma PM är Syrien “en sekulär republik av auktoritär karaktär och konstitutionen stadgar att presidenten måste vara muslim och slår fast Baathpartiets överordnade ställning i landets styre . /…/ Ledande personer från terroristlistade palestinska organisationer tillåts vistas i Syrien. Enligt ett PM från UD Mänskliga rättigheter i Syrien 2005 “förekommer det trakasserier av journalister, liksom censur, inklusive av internet” – m a o precis som i Sverige! Regimen kontrollerar de flesta inhemska media. Självcensur är vanligt förekommande. “Syriens enda icke-statliga politiska diskussionssalong Attasi Forum stängdes 2005. /…/ Rättssäkerheten försämras av förekomsten av ett stort antal inflytelserika säkerhetstjänster, säkerhets- och militärdomstolar och en utbredd korruption. Politiska aktiviteter som ifrågasätter eller syftar till att ändra rådande system tolereras inte. /…/ Varken parlaments- eller presidentvalen kan betraktas som fria.” Den som söker statlig anställning måste ha säkerhetstjänstens godkännande etc etc.

FN:s konvention om mänskliga rättigheter och barnkonvention

“Syrien har tillträtt majoriteten av de centrala MR-konventionerna, dock i vissa fall med omfattande reservationer. FN:s MR-kommitté har uttryckt oro över att dödsstraff och verkställande av avrättningar återinfördes 2002. Kommittén är även oroad över rapporter om att allvarlig tortyr förekommer i samband med frihetsberövanden. /…/ Sharialagen verkar i flera fall diskriminerande mot kvinnor. /…/ Lagen förutser strafflindring vid hedersmord och straffrihet för våldtäktsmän som gifter sig med sitt offer.” Syrien har gjort en generell reservation till FN:s Konvention om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, CEDAW och till FN:s barnkonvention, CRC “i den mån de inte är i överensstämmelse med nationell lagstiftning och den muslimska shariarätten.” Hur kan den svenska regeringen godkänna sådan reservationer? Vad säger JämO? Jämställdhetsminister Orback? BO Lena Nyberg?

EU:s associationsavtal med Syrien

EU har sedan 1998 förhandlat med Syrien om ett associationsavtal inom ramen för EU:s Medelhavssamarbete, MEDA eller Barcelonaprocessen. I oktober 2004 nåddes ett principbeslut om ett associeringsavtal, där “bl a frihandel, politisk dialog och mänskliga rättigheter är viktiga komponenter.” EU är Syriens största biståndsgivare. Inom ramen för MEDA-programmet har den syriska regimen – redan innan avtalet ratificerats – fått 259 miljoner euro i bistånd och 580 miljoner euro i lån från Europeiska Investeringsbanken, EIB. Inom programmet National Indicative Programme har regimen dessutom fått 80 miljoner euro för 2005-06. I dessa ingår de 18 miljoner euro “som är villkoret för Syriens undertecknande av avtalet.” EU har också åtagit sig att bistå Syrien med 500 000 euro för miljöprogrammen LIFE LOCUS-programmet och 18 miljoner euro för Municipal Administration Programme samt 8 miljoner euro för ett program för vatten och avlopp. EU har vidare bidragit med 27 miljoner euro till The Syrian-European Business Centre, SEBC och stöd till syrianska SME – dvs små och medelstora företag. EU har dessutom lovat 15 miljoner euro som stöd för ytterligare ett “SME-support programme.” På sidan 20 i “The Bilateral Dimension” poängteras under rubriken “A more far-reaching association agreement” att EU:s samarbete med Syrien har bidragit till att etablera ett förhållande som bygger på förtroende och tillit – “a relationship of trust and confidence…” Utöver Sveriges bidrag till det gigantiska stödet till den syriska regimen via EU bidrar Sverige också genom FN och med bilateralt stöd via Sida till ett “kontraktsfiansierat tekniskt samarbete, KTS” med Syrien. Syrien är även del av Sida:s regionala MENA-program – Middle East and North Africa.

Libanon

I Beirut satte 20 000 islamister eld på det danska konsulatet. Tiovåningshuset var totalt utbränt. Av de 160 som gripits var 75 syrier, 35 palestinier, 15 personer saknade pass och var av okänd nationalitet och 35 libanesiska medborgare. En vecka senare demonstrerade hundratusentals shiamuslimer i Beirut och visade bl a upp en dansk flagga där flaggans kristna kors förvandlats till ett hakkors. Demonstranterna bar på slagord som “Profetens land accepterar inte EU:s förolämpningar.” Men de ekonomiska bidragen har de inga problem att acceptera!

EU:s associeringsavtal med Libanon

Sedan 1977 har den Europeiska Gemenskapen haft ett samarbetsavtal med Libanon inom ramen för den dåvarande Arabisk-europeiska Dialogen. I associeringsavtalet från 2002 välkomnade den libanesiska regeringen progammen “the European Neighbourhood Policy” och “the European Neighbourhood Action Plan, NAP.” Planen syftar till en förstärkning av en strävan mot gemensamma värderingar när det gäller demokrati och lagstiftning – “the rule of law”, rättstillämpning och respekt för mänskliga rättigheter, vissa aspekter på säkerhetspolitik och ett närmande mellan EU och Libanon på ett antal prioriterade områden.” ” EU – den Europeiska Gemenskapen, dess medlemstater och Europeiska Investeringsbanken, EIB – är Libanons ledande biståndsgivare.” Sedan 1995 har Libanon fått 256 miljoner euro inom ramen för MEDA-biståndet. Sedan 1978 har EIB ställt 479 miljoner euro till den libanesiska regeringens förfogande. Dessutom har EU-kommissionens “Humanitarian Office, ECHO bidragit med ett substantiellt bistånd till de palestinska flyktingarna i Libanon via libanesiska och europeiska Non Governmental Organisations, NGO:s. Uppgift om summan saknas i regeringens PM. För 2005-06 har The National Indicative Programme en planerad budget på 50 miljoner euro för bistånd till den syriska regimen.

EU:s associeringsavtal med Jordanien

Associeringsavtalet med Jordanien har varit i kraft sedan 2002. Sedan 1995 har EU har skänkt den jordanska regeringen över 650 miljoner euro inom ramen för MEDA.

Palestina

Också palestinierna biter den hand som föder dem. 30 beväpnade män hotade att attackera en fransk skola i Nablus om de inte fick en ursäkt från Europas ledare. Nordbor hotades i våldsamma demonstrationer i Ramallah. I Gaza brändes danska flaggor. Hot mot Sverige framfördes till svenska generalkonsultatet. Hotet bortförklarades med att “en palestinsk utbrytargrupp gjort ett misstag.” “Utbrytargruppen” var al-Aqsamartyrerna dvs Fatahs väpnade gren. “Utbrytargruppen” krävde bl a att “alla svenskar och danskar som existerar Palestinas jord har 48 timmar på sig att ge sig av annars…” “Annars…”? “Annars tar vi inte emot ert bistånd ” eller vad??! “Utbrytargruppen” spred flygblad med uppgiften att “danskar och svenskar under beskydd av sina regeringar har satt upp affischer som kränker profeten Mohammed.” I flygbladen uppmanades den palestinska myndigheten att “deportera alla utlänningar tills deras länders inställning klargjorts” och att bojkotta alla kontakter med Danmark och Sverige. Den svenske konsuln i Jerusalem Nils Eliasson sade till DN att “vi tar hoten på största allvar och uppmanar alla svenskar att lämna både Gaza och Västbanken eftersom hotet inte är geografiskt begränsat.” EU-kommissionens högkvarter i Gaza City ockuperades av en grupp beväpnade män från al-Yassirbrigaderna, en grupp med nära anknytning till Fatahs al-Aqsamartyrer.

EU:s associeringsavtal med den palestinska myndigheten

Ett interimistiskt associeringsavtal med den palestinska myndigheten, PA undertecknades den 24 februari 1997 och trädde i kraft den 1 juli samma år. 2002 skänkte EU inom ramen för MEDA-biståndet över 270 miljoner euro i ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten. Myndigheten fick ytterligare 50 miljoner euro i slutet på 2002 p g a den “förvärrade situationen.” Utöver MEDA-biståndet har den palestinska myndigheten, PA fått 281 miljarder euro av EU plus lika mycket från enskilda EU-länder i bistånd. År 2000 fick den palestinska myndigheten av EU-kommissionen 100 miljoner euro i direkt budgetstöd “för att rädda myndigheten från ekonomisk kollaps För några år sedan fick PLO 800 mkr av den svenska regeringen som “kompensation för uteblivna löner när Israel stängde sina gränser” Regeringen ger alltså a-kassa till araber! År 2004 fick PA 273 444 000 kr av den svenska regeringen. Fram till Hamas valseger uppgick ju det svenska bidraget till 275 miljoner kr/år. Med kännedom om den omfattande korruptionen inom PA och PLO kan man ju undra vart pengarna tagit vägen eftersom de fattiga är lika fattiga som tidigare! Frågan är alltså: varför är Barcelonaprocessen så känslig? Är ansvariga politiker rädda för folkets vrede om det kommer ut hur många miljarder skattekronor som satsas på arabvärlden? Till ingen nytta. Möjligen borde EU och den svenska regeringen begrunda den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord. “Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”

Inger-Siv Mattson, pensionerad f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd

Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

Information om Danmark har nogle link med henvisninger til centrale oplysninger i ovenstående artikel:

Penge til terror?: http://news.scotsman.com/index.cfm?id=400992004 

Fjenden har opbygget hær i Europa: http://www.lilliput-information.com/economics/front.html

Hvor langt er vi ude?: http://www.lilliput-information.com/economics/islamfu.html

Sonia

Manipulation med demokratiet


Manipulation med demokratiet

19.11.2005 blev der i Landstingssalen, Christiansborg, af Jyllands-Posten og Trykkefrihedsselskabet arrangeret en konference om ytringsfriheden. En af foredragsholderne gjorde opmærksom på, at den allerede før oliekrisen i 1973 oprettede Europæisk-Arabiske Dialog, som sikrede rimelige oliepriser for imødekommenhed over for islamisk kultur og indvandring, i år er blevet afløst af  ”

The Anna Lindh Foundation for the Dialogue between the Cultures” (ALF). Dens mål er den kulturelle  videreudvikling af “Euro-Mediterranien”, et i 1995 vedtaget åbent økonomisk, politisk og kulturelt fællesskab uden “dem” og “os”, omfattende de 25 EU-lande og 10 lande fra Mellemøsten og Nordafrika.Tyrkiets EU-optagelse er et  skridt i denne retning (Se Internettet).

30.-31. maj i år blev allerede den 7. Euro-Mediterranske Udenrigsministerkonference afholdt i Luxembourg (Se Internettet). Her udtryktes vilje til “modige beslutninger, som i de næste 5-10 år vil påvirke dagligdagen for alle, der bor nord og syd for Middelhavet”. Samtidig holdes der nu fælles “Parlamentsforsamlingsmøder mellem EU og de arabiske lande i Mellemøsten og på Middelhavets sydbred – det første holdtes 14.03.2005 i Kairo (Se Internet). D. 28.11.05 fejres  Euro-Mediterraniens 10-år med jubilæumskonference i Barcelona.

Alt dette er omhyggeligt fortiet i den vestlige presse. Lige som fortsættelsen.
Den 13.06.05 holdt lederen af det officielle danske talerør “Dansk Center for Kultur og Udvikling” (CKU), Olaf G. Hansen, en tale i Rabat, Marokko (Se Internet). Her stillede han sig og sit skatteyderfinancierede CKU i den grad  til rådighed for ALF, at hans  program blev optaget i mødeformandens sluterklæring som ALFs arbejdsprogram. Og der arbejdes intenst dermed p.t. under sloganet: “Dialog”.

CKU-lederens program går ud på følgende : Vi skal genopdrages. Vor kultur og religion kaldes stereotype fordomme og skal væk. Journalistikken skal ændres fra nyhedsjournalistik til sympatiskabende kulturjournalistik, hvor man ved nye eksperimenter med film og billeder skal skabe forståelse for sympatiske enkeltpersoner med anden etnisk baggrund end dansk. Journalister og redaktører skal flettes sammen med arabiske kolleger i fælles projekter og udvekslinger. Kunsten skal styres i ønsket retning gennem “fælleslaboratorier” for ikke at støde fremmed kultur og for at skabe dialog.

Skolebøgerne skal revideres for at fjerne ikke-ønsket materiale om f.eks. islams historiske fremfærd. Nye undervisningsmetoder og prioriteringer af læseplanerne indføres for at gøre multi-kulti til planernes vigtigste indhold. Udvekslinger mellem vore og arabernes elever skal fjerne vore fordomme – mens den tiltagende fundamentalistiske islams fordomme  ikke lader sig fjerne.
Endvidere skal vi i 2006 gennem 2 måneder bombarderes med gigantiske islamiske kulturfestivaler, “Images of the Middle East”, i alle større danske byer samt i radio og TV. Man mener nemlig gennem sang og musik især at kunne vinde hovedmålgruppen: Ungdommen.
Prins Joachim er protektor.  Udenrigsministeriet, DR samt Dansk Handel og Service bakker op.
Der var  i Landstingssalen blandt såvel foredragsholdere med europæisk som muslimsk baggrund enighed om, at dialog med og ændring af Koran-muslimerne er en umulighed. Samt at de radikale muslimers antal stiger kraftigt p.t.

Så – som CKU-lederen og flere foredragsholdere i Landstingssalen sagde: Der er for os nu kun 2 muligheder: Om-sig-gribende franske tilstande eller underkastelse og afståelse af voksende muslimske enklaver (= CKUs dialog).
Et spørgsmål fra salen om, hvad pressen vil gøre for at informere os om CKU og dets aktiviteter, blev ikke besvaret. Det hele ligner frygt for en enorm sammensværgelse.
CKU og pressen har valgt underkastelsen ved at fortie, hvad der reelt foregår og derved udelukke os fra en fri debat om, hvad vi foretrækker samt hvilke  politikere, der er de rigtige.

Anders Bruun Laursen

Toftevej 3, Nr. Dalby,

4140 Borup

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Supplementer tidligere udsendt af Information om Danmark:

http://www.lilliput-information.com/scen.htm :

”…Internationale aftaler:

Ældre internationale konventioner og aftaler har jeg ikke lagt vægt på, udelukkende fordi mange af dem reelt er uforpligtende og ikke overholdes generelt, og de professionelle politikere omtaler dem af samme grund evig og altid. Derimod synes nye typer af internationalt eller bilateralt forpligtende og mere varigt bindende aftaler/dialoger/ projekter at have set dagens lys og blive lagt på solide skinner. De er inspireret af beslutningsprocesserne i FN-organerne og bygger ofte på principper svarende til dem, som Jean Monnet funderede Europa-samlingen på i 1950-erne. Her skal vi selvsagt ikke kende indholdet og den præcise taktiske salami-metode. Det startede med den af Jean Monnet indfødte regel om “ingen mulighed for tilbageførelse til det fra medlemsstaterne overførte lovindhold til EU” benævnt Acquis Communautaire, så kan vi tage Nord-Syd-Dialogen fra slutningen af 1960-erne, dernæst Europæisk-Arabiske Dialog om immigration, kultur og penge i begyndelsen af 1970-erne med langt senere opfølgning af sidstnævnte på bl.a. Middelhavskonferencen i slutningen af 1990-erne, så bl.a. “Olie for Mad-embargoen”, og så kan vi tage EU’s pengeoverførsler til palæstinenserne bevist for EU-kommissionen i maj 2002, jfr.: http://news.scotsman.com/index.cfm?id=400992004 . Dette var et skønsomt udpluk…”

http://www.lilliput-information.com/bags.html :

“…Den muslimske verden er sideløbende hermed i færd med at realisere drømmen om en halal (=muslimsk ren) verden. Det sker ved at sætte folkevandringer i gang og herfor finansiere vestnationerne og især EU ved långivning via Pariserklubben og arabiske ejede banker, f.eks. Bank of Credit and Commerce International; endnu i konkurrence med de traditionelle interbanker. Først og fremmest indtages de vestnationer, der står mest åbne og mest sårbare over for den muslimske folkevandring fra de overbefolkede, derfor fattige og derfor særdeles ustabile områder i Mellemøsten, Sydasien og Afrika. Ulandenes muslimske ledere nyder også godt af Den Islamiske Udviklingsfond. Indvandringen fra muslimske enklaver på Balkan er det sidste skud på stammen og fra sommeren 1996 Kosovo-albanere i stor stil samt fortsat betydelig tilstrømning fra Afrika. Bl.a. den skjulte, men fremfundne Europæisk-Arabisk Dialog taler sit tydelige sprog om “fællesplanerne” for de arabiske lande og EU. Euro-Middelhavs-konferencen i Barcelona 27.-28. november 1995 fulgte disse bestræbelser op med mere konkrete tiltag (jfr. Udenrigsministeriets sag j.nr. 400. E.6-14)…”

http://www.lilliput-information.com/euroolie.htm :

Euro-Union og globalisering: Euro-Union er ikke et middel imod globaliseringens udløste beskæftigelseskrise. Der er intet specielt ved denne globalisering; det er blot et fyndord; international konkurrence er det rette ord. Euro-union forstærker kapitalens magt og statens magtesløshed i rollen at skulle kunne gøre noget ved arbejdsløsheden uden at have de fornødne redskaber. Det er “fremskridt” mod det 19. århundrede (her søgte man også det rigtige styringsredskab), ikke mod det 21. århundrede. Euro-Union er heller ingen modvægt mod de usociale tendenser i globaliseringen, som inkompetente analytikere fra venstre side mener; den forstærker dem yderligere. Den tvinger nemlig til tilpasning af arbejdslivet til de pengeøkonomiske kommandoer. Den Europæiske Centralbank (ECB) må føre fuldstændig fællespolitik for først 12 siden 15 og 16  forskelligt strukturerede lande i eurozonen, uden at de kan gribe tilbage til vekselkursernes udligningsventil. For at hindre kapitalen i at forlade eurozonen, må centralbanken hæve renten; men dette mindsker aktiviteten og øger arbejdsløsheden yderligere. En sådan union kan kun ende i staternes indbyrdes konflikt, hvorfra der ingen hjælp er at finde – med mindre den bliver udbygget til en transferunion eller en forbundsstat med offentlig finansudligning mellem gamle og nye deltagerlande, noget i retning af kludetæppet USA eller Den tyske Forbundsrepublik, men uden D-marken. Når overførslen af disse forbilleder på Euro-Union viser sig umulige eller møder megen modstand rejser spørgsmålet sig: Er der mulige alternative modeller, der kan redde verdensfreden? Som det kører nu: Europa og den arabiske verdens er allerede begyndt at arbejde sammen økonomisk, som det blev forudskikket i Nord-Syd-Dialogen fra 1968 og i den Europæisk-Arabiske dialog fra 1973. Egypten, Jordan, Marokko og Tunis besluttede sig sidste år for at sætte frihandelszone op, og Algier, Libanon, Mauretanien, den palæstinensiske myndighed og Syrien inviteres til at være med i den store frihandelszone. Egypten forventes fuldt optaget i frihandelsgruppen. Imidlertid har EU forhandlet med 12 Middelhavslande som led i den såkaldte Barcelona-Proces om kooperation mellem EU og dets naboer omkring Middelhavet mod syd. Endemålet med denne Barcelona-Proces er at etablere tættere bånd vedrørende handel og sociale spørgsmål så vel som politiske. Dette skal føre til skabelsen af Euro-Middelhavs-Frihandels-Zonen bestående af 27 lande i 2010 foruden de 10 nye i Østeuropa…”http://www.lilliput-information.com/ncen.html

”… Planen: var nu et tilskuds-Europa, der skulle accelereres op, så man med sikkerhed endte i en planøkonomisk kommando-økonomi uden nogen vælgerindflydelse helt svarende til i det gamle DDR. Det kan ikke afvises, at ambitionerne blandt uvidende politikere har været lidt anderledes, men så længere væk fra virkeligheden, hvorfor det ender det samme sted, fordi der kun er ét sted at ende for højtflyvende uvirkelighed. Hertil kunne der let skaffes Euro-midler i bogstavelig talt stride strømme, for oliehandelen fra Mellemøsten kunne i lang tid holde denne junkvaluta oppe, uanset at al salgbar aktivitet flyttedes ud af Europa hurtigere, end ellers ville være sket. Det sidste under forudsætning af den Europæisk-Arabiske Dialog og Euro-Middelhavs-aftalerne fortsat opretholdes…”

Supplement andet steds fra:

Fra Jerusalem Post – en boganmeldelse af Bat Ye’ors

Eurabia: The Euro-Arab Axis :“How is it that ten percent of France is Muslim, 15% of Denmark is Muslim and close to half of the births in the next generation will be Muslim? Imperious mosques and lawless Muslim neighborhoods dot the landscape of major European cities. And Spain willingly and meekly chose to acknowledge its Islamic past, and that pro-Arab opinion is rampant and anti-Israeli sentiment vitriolic.”Mordechai Nisan har villet supplere boganmeldelsen med lidt statistik fra det høje nord. Lidt googling overrasker – han er ikke bare endnu en dårlig journalist, men:

Dr. Mordechai Nisan teaches Middle East Studies at the Hebrew University of Jerusalem in the Rothberg International School. He is a Research Consultant for the Jerusalem Institute for Western Defence and a member of the Jerusalem Summit’s Academic Committee.”

Sonia

Money to jihad


The European Union donated $342.8 million to the Palestians in aid in 2005 — or, more accurately, $612.15 million when all 25 EU governments is included.

Even the United States has more times donated millions of American tax dollars to the Palestinian Authority, though not at EU levels and nothing after Hamas took over. In July 2005, as a response to the Islamic terrorist attacks on London a few days earlier, leaders of the G8, the group of influential industrialized nations, offered the Palestinians some $9 billion, dubbed an “alternative to the hatred.”

“We know the tactics to avoid pushing them closer to Iran, but we certainly wonder when it begins to smell.”

Supplements:

Euro and Oil:

https://danmark.wordpress.com/2006/05/25/euro-float-in-oil/ (English version)

https://danmark.wordpress.com/2006/05/20/euro-flyder-i-olie

Invited Terror:

https://danmark.wordpress.com/2006/06/16/invited-terror/

Caliphate or more tightened Western rule:

https://danmark.wordpress.com/2006/10/07/caliphat-or-more-tigthened-western-rule/ 

Jihad-History:

https://danmark.wordpress.com/2006/06/16/culturel-meeting-or-clashes-with-the-great-caliphate/

Fjenden har opbygget hær i Europa:

https://danmark.wordpress.com/2006/06/13/fjenden-har-opbygget-europa-h%c3%a6r/

Sonia

For seks aar siden


Terroren fra 11. september 2001:

”Danmark huser ikke krigsforbrydere eller terrorister”, udtalte den tidligere danske statsminister Poul Nyrup Rasmussen umiddelbart efter katastrofen den 11. september 2001.

Sidst på aftenen efter årets Åbningstale i Folketinget måtte han advare sin justitsminister, der havde hævdet, at han ikke var orienteret om forholdene med det ene og det andet.

Den 1. maj 1994 kunne man læse i Jyllandsposten:

”Op mod 40 af verdens mest frygtede terrororganisationer har baser eller agenter i Danmark, mener PET. Organisationernes sympatisører skaffer pengene, falske pas og fristeder til bevægelsernes aktive terrorister. Officielt vil PET ikke fortælle om sit kendskab til de mange terrororganisationer i Danmark, men ledende medarbejdere i efterretningstjenesten siger, at næsten 80 pct. af de 50 bedst kendte bevægelser har direkte kontakt til folk i Danmark. Det kan være medlemmer, som har politisk asyl, indvandrere eller danskere, der sympatiserer med deres kamp….” Citatet er uddrag af Ruth Berings TTV2-seerbrev 7/10 2001

Skulle vi virkelig til efterretningstjenestens oplysninger 7-10 år tidligere for blot at danne os et nogenlunde overblik? Skulle danskerne som sædvanlig beroliges?

Hvordan mon det ser ud i dag?

https://danmark.wordpress.com/2006/07/08/get-up-tornerose/ 

https://danmark.wordpress.com/2006/07/07/jihads-ideologi-og-strategi-helt-anderledes-end-ventet-af-mange/

https://danmark.wordpress.com/2006/09/05/mainstream-medierne-bringer-20-aar-gamle-nyheder/

https://danmark.wordpress.com/2006/07/05/danmark-green-card-ordning-i-usa-burde-give-erfaringer/

https://danmark.wordpress.com/2006/06/16/invited-terror/

https://danmark.wordpress.com/2006/06/04/to-planlagte-terror-angreb/

https://danmark.wordpress.com/2006/07/12/det-er-cool-to-be-ist-igen/

Sonia