Danmark

30. maj 2006

Europaeisk-Arabiske Dialog kører med express-fart


Den Europæisk-Arabiske dialog fra 1978 kører express på skinner

Nacka den 21 februari 2006

Med anledning av en kolumn av Mats Tunehag på Världen Idags ledarsida “Tyranniet begär förtroende” den 20 februari skulle jag vilja att Världen Idag tar upp EU:s s k “Medelhavssamarbete, MEDA” eller “Barcelonaprocessen” Inom ramen för denna har EU – och därmed den svenska regeringen – sedan många år ett väl utvecklat samarbete med ett drygt tiotal muslimska arabstater. Möjligen slår jag in öppna dörrar, men med tanke på hur litet känt detta samarbete verkar vara tar jag risken.. Jag skall också skicka en fränare version till Freivalds så fort jag hinner med ett antal relevanta frågor!

Man kan fundera över den kompakta tystnaden i media när det gäller EU:s sydutvidgning! Redan när jag för flera år sedan först fick höra talas om detta omfattande samarbete med arabstater frågade jag bl a de politiska redaktionerna på DN, SvD, SVT och SR vad tystnaden berodde på. Men fick aldrig något svar.

Man kan också fundera över är varför vi inte fick veta något om EU:s samarbete med arabvärlden i samband med folkomröstningen om EU-medlemskapet. Inte ens nej-sidan tog upp detta. Kände de inte till det omfattande samarbetet? Detta är fullt möjligt. När jag för ett par år sedan skickade en fråga ang detta till Björn von der Esch ringde han upp mig och frågade var jag fått alla uppgifter om Barcelonaprocessen från. Detta samarbete var helt nytt t o m för honom! Jag svarade att han kunde få uppgifter från UD eller på sin egen arbetsplats dvs Riksdagshuset! Han skulle – sade han – “sätta någon kollega på att leta fram information”. I den utrikespolitiska debatten den 13 maj 2004 (2003?) ställde A-L Enochsson, kd en fråga om Barcelonaprocessen – och regeringens samarbete med och förtroende för tyrannier – till utrikesminister Freivalds som svarade med de vanliga klyschorna: “Fru talman! Det är en bra fråga. Demokrati finns inte överallt i vår värld. Det finns ett stort demokratiunderskott på många håll. Sverige har under mycket lång tid varit engagerat just i att stödja de krafter som ändå finns på många håll i världen och som vill ha demokrati. Det är rörelser av olika slag och enskilda organisationer. Det gäller också att samarbete direkt med dem som har makten och som visar en viss vilja till en dialog och en förståelse och att även stödja dem i deras arbete.

När det gäller Mellanöstern har EU ett utvecklat samarbete med de närliggande länderna runt Medelhavet och även längre bort inom ramen för det som kallas Barcelonaprocessen. Det gäller även våra grannländer och de projekten. Detta syftar i stor utsträckning till att utveckla samarbetet mellan Europa och Mellanöstern, både i ekonomiskt och socialt avseende, Naturligtvis är en grundförutsättning att det ska leda i demokratisk riktning och ske med respekt för mänskliga rättigheter. Det är en central fråga för hela EU att använda alla de instrument som står till EU:s förfogande – ekonomiska, politiska och sociala – i en dialog med den här världen för att påverka i demokratisk riktning.”

Sedan dess har det varit knäpp tyst medan samarbetet hela tiden utvidgas och utvecklas. Associeringsavtalet med Syrien är färdigförhandlat medan förhandlingar fortfarande pågår med Libyen.

Fatwor, hotelser och bojkotter

Det som nu förtjänar att påpekas är att det nära samarbetet fortsätter i det tysta medan det utfärdas fatwor, hotelser och bojkotter mot Danmark, danska medborgare och danska varor och europeiska ambassader och beskickningar stormas och bränns ner bl a i Syrien och Libanon. Inom ramen för Barcelonaprocessen skänker EU miljardbelopp i bidrag till dessa länder. Hur rimligt detta är kan man – om man vill – eventuellt fundera över!

MEDA:s budget uppgick under perioden 1995-2002 till 5 731 miljoner euro. 86% av summan gick till bilateralt samarbete med Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och den Palestinska myndigheten och resten till regionala aktiviteter. För perioden 2000-2006 uppgår budgeten för MEDA 2 till 5 350 miljoner euro. Under samma period skall EIB låna ut drygt 6 425 miljoner euro. till arabstaterna: “The EIB is to lend up to EUR 6 425 million during the period 2000-06 supplemented by EUR 1 billion of its own resources.” Vad som menas med “supplemented by EUR 1 billion of its own resources” förstår jag inte.

Kraven på respekt för demokrati och mänskliga rättigheter – hur uppfylls de?

I portalparagrafen för EU:s samarbete med arabstaterna finns kraven på “respekt för demokratins och rättsstatens principer samt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter” inskrivet. Dessutom föreskrivs att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa grundläggande förutsättningar. EU har så vitt jag vet inte vidtagit några åtgärder p g a det sätt Danmark behandlats av EU:s samarbetsparter i arabvärlden!

Europeiska skattemiljarder pumpas in i Syrien

EU:s frikostighet med de europeiska skattebetalarnas pengar känner uppenbarligen inga gränser när det gäller Syrien och de övriga arabstaterna. Att länderna inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter utgör inget hinder för samarbetet varken för EU eller för den svenska regeringen. Tvärtom. Enligt ett PM 2005-09-20 Landsrapport från Syrien” från svenska ambassaden i Damaskus “strävar Sverige efter att utveckla de kommersiella relationerna med Syrien.”

Enligt samma PM är Syrien “en sekulär republik av auktoritär karaktär och konstitutionen stadgar att presidenten måste vara muslim och slår fast Baathpartiets överordnade ställning i landets styre . /…/ Ledande personer från terroristlistade palestinska organisationer tillåts vistas i Syrien. .

Enligt ett PM från UD Mänskliga rättigheter i Syrien 2005 “förekommer det trakasserier av journalister, liksom censur, inklusive av internet” – m a o precis som i Sverige! Regimen kontrollerar de flesta inhemska media. Självcensur är vanligt förekommande.

“Syriens enda icke-statliga politiska diskussionssalong Attasi Forum stängdes 2005. /…/ Rättssäkerheten försämras av förekomsten av ett stort antal inflytelserika säkerhetstjänster, säkerhets- och militärdomstolar och en utbredd korruption. Politiska aktiviteter som ifrågasätter eller syftar till att ändra rådande system tolereras inte. /…/ Varken parlaments- eller presidentvalen kan betraktas som fria.”

Den som söker statlig anställning måste ha säkerhetstjänstens godkännande etc etc.

FN:s konvention om mänskliga rättigheter och barnkonvention

“Syrien har tillträtt majoriteten av de centrala MR-konventionerna, dock i vissa fall med omfattande reservationer. FN:s MR-kommitté har uttryckt oro över att dödsstraff och verkställande av avrättningar återinfördes 2002. Kommittén är även oroad över rapporter om att allvarlig tortyr förekommer i samband med frihetsberövanden. /…/ Sharialagen verkar i flera fall diskriminerande mot kvinnor. /…/ Lagen förutser strafflindring vid hedersmord och straffrihet för våldtäktsmän som gifter sig med sitt offer.”

Syrien har gjort en generell reservation till FN:s Konvention om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, CEDAW och till FN:s barnkonvention, CRC “i den mån de inte är i överensstämmelse med nationell lagstiftning och den muslimska shariarätten.” Hur kan den svenska regeringen godkänna sådan reservationer? Vad säger JämO? Jämställdhetsminister Orback? BO Lena Nyberg?

EU:s associationsavtal med Syrien

EU har sedan 1998 förhandlat med Syrien om ett associationsavtal inom ramen för EU:s Medelhavssamarbete, MEDA eller Barcelonaprocessen. I oktober 2004 nåddes ett principbeslut om ett associeringsavtal, där “bl a frihandel, politisk dialog och mänskliga rättigheter är viktiga komponenter.”

EU är Syriens största biståndsgivare. Inom ramen för MEDA-programmet har den syriska regimen – redan innan avtalet ratificerats – fått 259 miljoner euro i bistånd och 580 miljoner euro i lån från Europeiska Investeringsbanken, EIB. Inom programmet National Indicative Programme har regimen dessutom fått 80 miljoner euro för 2005-06. I dessa ingår de 18 miljoner euro “som är villkoret för Syriens undertecknande av avtalet.”

EU har också åtagit sig att bistå Syrien med 500 000 euro för miljöprogrammen LIFE LOCUS-programmet och 18 miljoner euro för Municipal Administration Programme samt 8 miljoner euro för ett program för vatten och avlopp.

EU har vidare bidragit med 27 miljoner euro till The Syrian-European Business Centre, SEBC och stöd till syrianska SME – dvs små och medelstora företag. EU har dessutom lovat 15 miljoner euro som stöd för ytterligare ett “SME-support programme.”

På sidan 20 i “The Bilateral Dimension” poängteras under rubriken “A more far-reaching association agreement” att EU:s samarbete med Syrien har bidragit till att etablera ett förhållande som bygger på förtroende och tillit – “a relationship of trust and confidence…”

Utöver Sveriges bidrag till det gigantiska stödet till den syriska regimen via EU bidrar Sverige också genom FN och med bilateralt stöd via Sida till ett “kontraktsfiansierat tekniskt samarbete, KTS” med Syrien. Syrien är även del av Sida:s regionala MENA-program – Middle East and North Africa.

Libanon

I Beirut satte 20 000 islamister eld på det danska konsulatet. Tiovåningshuset var totalt utbränt. Av de 160 som gripits var 75 syrier, 35 palestinier, 15 personer saknade pass och var av okänd nationalitet och 35 libanesiska medborgare. En vecka senare demonstrerade hundratusentals shiamuslimer i Beirut och visade bl a upp en dansk flagga där flaggans kristna kors förvandlats till ett hakkors. Demonstranterna bar på slagord som “Profetens land accepterar inte EU:s förolämpningar.” Men de ekonomiska bidragen har de inga problem att acceptera!

Sedan 1977 har den Europeiska Gemenskapen haft ett samarbetsavtal med Libanon inom ramen för den dåvarande Arabisk-europeiska Dialogen. I associeringsavtalet från 2002 välkomnade den libanesiska regeringen progammen “the European Neighbourhood Policy” och “the European Neighbourhood Action Plan, NAP.” Planen syftar till en förstärkning av en strävan mot gemensamma värderingar när det gäller demokrati och lagstiftning – “the rule of law”, rättstillämpning och respekt för mänskliga rättigheter, vissa aspekter på säkerhetspolitik och ett närmande mellan EU och Libanon på ett antal prioriterade områden.”

” EU – den Europeiska Gemenskapen, dess medlemstater och Europeiska Investeringsbanken, EIB – är Libanons ledande biståndsgivare.” Sedan 1995 har Libanon fått 256 miljoner euro inom ramen för MEDA-biståndet. Sedan 1978 har EIB ställt 479 miljoner euro till den libanesiska regeringens förfogande. Dessutom har EU-kommissionens “Humanitarian Office, ECHO bidragit med ett substantiellt bistånd till de palestinska flyktingarna i Libanon via libanesiska och europeiska Non Governmental Organisations, NGO:s. Uppgift om summan saknas i regeringens PM.

För 2005-06 har The National Indicative Programme en planerad budget på 50 miljoner euro för bistånd till den syriska regimen.

EU:s associeringsavtal med Jordanien

Associeringsavtalet med Jordanien har varit i kraft sedan 2002. Sedan 1995 har EU har skänkt den jordanska regeringen över 650 miljoner euro inom ramen för MEDA.

Palestina

Också palestinierna biter den hand som föder dem. 30 beväpnade män hotade att attackera en fransk skola i Nablus om de inte fick en ursäkt från Europas ledare. Nordbor hotades i våldsamma demonstrationer i Ramallah. I Gaza brändes danska flaggor. Hot mot Sverige framfördes till svenska generalkonsultatet. Hotet bortförklarades med att “en palestinsk utbrytargrupp gjort ett misstag.” “Utbrytargruppen” var al-Aqsamartyrerna dvs Fatahs väpnade gren. “Utbrytargruppen” krävde bl a att “alla svenskar och danskar som existerar Palestinas jord har 48 timmar på sig att ge sig av annars…” “Annars…”? “Annars tar vi inte emot ert bistånd ” eller vad??!

“Utbrytargruppen” spred flygblad med uppgiften att “danskar och svenskar under beskydd av sina regeringar har satt upp affischer som kränker profeten Mohammed.” I flygbladen uppmanades den palestinska myndigheten att “deportera alla utlänningar tills deras länders inställning klargjorts” och att bojkotta alla kontakter med Danmark och Sverige. Den svenske konsuln i Jerusalem Nils Eliasson sade till DN att “vi tar hoten på största allvar och uppmanar alla svenskar att lämna både Gaza och Västbanken eftersom hotet inte är geografiskt begränsat.”

EU-kommissionens högkvarter i Gaza City ockuperades av en grupp beväpnade män från al-Yassirbrigaderna, en grupp med nära anknytning till Fatahs al-Aqsamartyrer.

EU:s associeringsavtal med den palestinska myndigheten

Ett interimistiskt associeringsavtal med den palestinska myndigheten, PA undertecknades den 24 februari 1997 och trädde i kraft den 1 juli samma år.

2002 skänkte EU inom ramen för MEDA-biståndet över 270 miljoner euro i ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten. Myndigheten fick ytterligare 50 miljoner euro i slutet på 2002 p g a den “förvärrade situationen.”

Utöver MEDA-biståndet har den palestinska myndigheten, PA fått 281 miljarder euro av EU plus lika mycket från enskilda EU-länder i bistånd.

År 2000 fick den palestinska myndigheten av EU-kommissionen 100 miljoner euro i direkt budgetstöd “för att rädda myndigheten från ekonomisk kollaps

För några år sedan fick PLO 800 mkr av den svenska regeringen som “kompensation för uteblivna löner när Israel stängde sina gränser” Regeringen ger alltså a-kassa till araber! År 2004 fick PA 273 444 000 kr av den svenska regeringen. Fram till Hamas valseger uppgick ju det svenska bidraget till 275 miljoner kr/år.

Med kännedom om den omfattande korruptionen inom PA och PLO kan man ju undra vart pengarna tagit vägen eftersom de fattiga är lika fattiga som tidigare!

Frågan är alltså: varför är Barcelonaprocessen så känslig? Är ansvariga politiker rädda för folkets vrede om det kommer ut hur många miljarder skattekronor som satsas på arabvärlden? Till ingen nytta.

Möjligen borde EU och den svenska regeringen begrunda den franske 1500-talsfilosofen Michel de Montaignes kloka ord. “Vid randen av en avgrund finns blott en sak att göra: ta ett steg tillbaka.”

Med vänliga hälsningar

Inger-Siv Mattson, pensionerad f d internationell sekreterare vid ett statligt forskningsråd Alphyddevägen 55, 131 35 Nacka

**********************************************************************

26. februar 2006 overførte EU 120 mill. Euro svarende til $143 mill. til det palæstinensiske selvstyre, der ledes af Hamas, efter USA og Israel har indefrosset deres overførsler til styret. Begrundelsen skulle angiveligt være at at tilskyde til fredsbestræbelser…og ikke lytte for meget til Iran.

I hovedtræk er alle vigtige dokumenter siden 1996 medtaget her:

https://danmark.wordpress.com/2006/11/06/european-arabic-dialog-beginning-in-1966/ 

Information om Danmark har nogle få link med henvisninger til centrale oplysninger i ovenstående artikel:

Den Europæisk-Arabiske Dialog omtalt på bl.a. : http://www.lilliput-information.com/economics/mani.html

Penge til terror?: http://news.scotsman.com/index.cfm?id=400992004

Fjenden har opbygget hær i Europa: http://www.lilliput-information.com/economics/front.html

Hvor langt er vi ude?: http://www.lilliput-information.com/economics/islamfu.html

Tolerance på konference – ”det er dansk” : http://www.lilliput-information.com/economics/konf/index.html

Ny konvention skal styre vores kultur : http://www.lilliput-information.com/economics/kul.html

Mange planer


Der lægges planer som aldrig før

Læser man Finansministeriets, Velfærdskommissionens, DREAM-gruppens, Dansk Industris, Integrationsministeriets tænketank og Rockwoolfondens nyeste rapporter fra 2004 og 2005 vil det være tydeligt, at forslagene heri til den økonomiske politik og arbejdsmarkedspolitikken ikke drejer sig om at øge den salgbare produktion i landet, så vi kan være klar til at stå med cirka halv gang flere folkepensionister frem mod 2040 i forhold til i 2000, og samtidig, hvis intet andet sker, med en stadigt faldende arbejdsstyrke, netop p.g.a. aldringen og den lave danske fertilitet nu igennem 25 år.

Dyret i de officielle åbenbaringer er fortsat at vende indvandringen til at blive en finansieringskilde, selvom alle tegn i sol og måned viser os præcis det stik modsatte.

Det drejer sig i rapporterne om integrere indvandrerne og eventuelt få flere med til at producere offentlig service. Regeringen forudsætter skattestop og samtidig afvikling af halvdelen af den offentlige gæld inden 2010 samtidig. Arbejdsstyrken (de der står til rådighed for arbejdsmarkedet) forudsættes øget med ca. 66.000 personer, og 87.000 flere forudsættes i beskæftigelse i 2010, men næsten kun ved indvandring. Ledigheden forudsættes så nedsat med ca. 21.000 personer, så den officielle ledighed i 2010 forventes at være ca. 130.000 personer eller 4½ pct. af arbejdsstyrken (der forudsættes medlemmer af en A-kasse) mod ca. 165.000 primo 2005. Den gennemsnitlige arbejdstid forudsættes samtidig at falde med 0,3 pct. om året. Det sidste svarer til årlige lønforhøjelser, der giver endnu mere arbejdsløshed. Efter at have opbygget lidt overskud på de offentlige finanser frem til år 2010 (ved at kræve lidt mere ind end der bruges, måske) mener man sig i stand til at skaffe de fornødne midler til en stigning i antallet af pensionister på 400.000 i alt i perioden 2000-2040. Man vil se på den tidlige tilbagetrækning fra arbejdsmarkedet via efterløn og førtidspension, og så samtidig få flere immigranter i beskæftigelse. I Danmark er immigranternes officielle beskæftigelsesgrad 40 pct. lavere end danskernes. Forskellen er kun omkring 25-30 pct. i Tyskland, hvor immigrantlønningerne er betydeligt lavere end her.

Som alle tilsvarende planer i 1990-erne fra den ene eller den anden regering er den nuværende frem til 2010 ingenlunde realistisk.

Så kunne man spørge om ikke det var mere effektivt at se på de 600.000-700.000 danskere, der er sat ud ”på sidelinien” via ledighed, bistandshjælp og førtidspension. Tallet inkluderer et ukendt antal naturaliserede og deres børn. Danskerne taler dansk, og det skulle være en væsentlig forudsætning for at få arbejde her i landet; det understreges i alle officielle rapporter og analyser.

Propaganda fra Dansk Industri:

”Indvandrere og efterkommere udgør et betydeligt arbejdskraftpotentiale, som er vigtig for fremtidens arbejdsudbud. Indvandreres og især efterkommeres andel af befolkningen vil stige markant fremover, og deres uddannelsesvalg vil påvirke udviklingen på arbejdsmarkedet. Både indvandreres og efterkommeres uddannelsesniveau er stigende, og det er af stor betydning for deres integration på arbejdsmarkedet. Efterkommeres erhvervsfrekvens ligger i dag langt over indvandreres og nærmer sig øvrige danskeres frekvens. Det tyder på, at integration over generationer virker”.

Ørkenhyrder fra Somalia, bjergbønder fra Anatolien og deres familier har åbenbart den største bevågenhed, hvor det drejer sig om hastende kompetence-øgning for lille Danmark, hvis det skal bestå.

Danmark Statistik og DREAM-gruppen konkurrerer:

”Et stigende antal 16-66-årige i prognoserne fra henholdsvis Danmarks Statistik og DREAM-gruppen frem til 2011, hvorefter der indtræffer et fald. Danmarks Statistik forventer en stigning på 69.000 personer, hvorimod DREAM forventer en mere moderat stigning på 27.000 personer. Forskellen mellem de to befolkningsprognoser i 2020 er altså på ca. 40.000 personer. Men hvorfor denne forskel mellem de to prognoser? Forskellen skal findes i antagelserne bag prognoserne om specielt udviklingen i nettoindvandringen. Danmarks Statistik forventer et jævnt fald i nettoindvandringen fra omkring 18.000 personer pr. år i 2003 til omkring 10.000 personer om året i 2020. DREAM-gruppen forventer i hele perioden 2002 til 2020 en nettoindvandring på 10.000 personer pr. år. Dette tal er fremkommet på baggrund af FN’s vurdering af ind- og udvandring til Danmark.”

Tankegangen i begge analyser bygger på Say’s Lov og Karl Marx: Udbud skaber efterspørgsel.

Fra 1997 til 2001 er erhvervsfrekvensen for indvandrere officielt steget med 1½ procentpoint fra 54,8 til 56,3. Vi læser dog 51% for mænd 45% for kvinder blandt ikke-vestlige hos Danmarks Statistik for 2003 på http://www.dst.dk/Statistik/Nyt/Emneopdelt.aspx?si=21&msi=2 . Denne angivelige stigning siges endnu mere udtalt for efterkommerne, som i samme periode skulle have oplevet en stigning i erhvervsfrekvensen på 3,8 procentpoint fra 67,3 til 71,1. Til sammenligning er erhvervsfrekvensen for øvrige danskere i samme periode steget med 0,6 procentpoint fra 78,9 til 79,5. Vi læser dog 79 for danske mænd og 75% for danske kvinder i 2003 på http://www.dst.dk/Statistik/Nyt/Emneopdelt.aspx?si=21&msi=2

Ser vi på erhvervsfrekvensens udvikling for indvandrere og efterkommere (andelen der er udbyder deres arbejdskraft) siden 1990 er der klart sket et fald fra mere end 60% der stod til rådighed i 1990. D.v.s. arbejdsmarkedstilknytningen er blevet ringere gennem de sidste 15 år trods skiftende regeringers bestræbelser på det modsatte og immigranternes længere ophold i landet.

Indvandrer hæver 40 pct. af bistandshjælpen, hævder socialministeren. 1. maj 2005 citeres på www.filtrat.dk Århus: – ”58 % af indvandrere på bistandshjælp m.m. er uegnede til arbejde – politikere er rystede”.

Vi kan ikke få det ind i vores hoveder: Når de ikke-vestlige udgør 185.000 (pr. 1. januar 2005: officielt i alt 320.563 ikke-vestlige indvandrere og efterkommere) rundtom i flere af de officielle analyser, og danskerne trods alt i konsekvens heraf må udgøre godt 5 mill., og så har vi også fraregnet de vestlige indvandrere og deres efterkommere; hvordan kan de så have 40% af alle bistandsklienter??

Vi kan selvsagt heller ikke begribe, at når danskerne endog er gået stødt tilbage siden 1969, hvor vi var 4,891 mill. i alt inklusive 32.286 udenlandske statsborgere – hvorledes kan danskerne så udgøre mere end 5 mill. i dag ? (nettoudvandringen af danske er der endog set bort fra). Vi kan ikke begribe det.

Kommer der danskere fra andre planeter??

I perioden 1995-2001 hævdes godt 33.000 flere indvandrere at være kommet i beskæftigelse i private erhverv. I det offentlige er der ansat ca. 7.000 flere indvandrere siden 1995. Det er en fordobling af antallet af beskæftigede immigranter fra 40.000 til 80.000.

Vi håber ikke der er blevet ansat Afghanere og Irakere i ministerierne, for så er der tale om landsforræderi, også hvad ansættelserne angår.

Nu skal vi ikke glemme tilskuddene, selvom følgende hævdes kun at være brugt ved ganske få procent af ansættelserne. Se, Dansk Metal taler om udbredt misbrug af disse tilskud på sin frontpage, så nogle tilskud har der nok været ydet.

Tilskud til lønnet arbejde for immigranter:

Løntilskud kan gives i op til 1 år – og mere end 1 år for revalidender. Der er 4 satser (2005): 20,99 kr., 36,74 kr., 58,54 kr. og 104,96 kr. pr. time. Som udgangspunkt er det mest relevante løntilskud 58,54 kr.

Undtagelser for nytilkomne flygtninge og indvandrere Nytilkomne flygtninge og indvandrere, der ansættes med løntilskud i den 3-årige integrations-periode er undtaget for kravene om:

  • Ret til 12 måneders ansættelse
  • Minimumsperiode på 12 måneder for tidsbegrænsede ansættelser og
  • Opsigelsesvarsel på minimum 14 dage

Ansættelse af flygtninge og indvandrere på særlige løn og ansættelsesvilkår. Formålet med ansættelse på særlige løn- og ansættelsesvilkår, herunder henvisning til sociale kapitler, er at kombinere danskundervisning med oplæring på arbejdspladsen, så den enkelte hurtigt opnår samme kvalifikationer som virksomhedens øvrige ansatte.

Det er kun kontanthjælpsmodtagere og nytilkomne flygtninge og indvandrere, der kan få tilbud om ansættelse på særlige løn- og ansættelsesvilkår.

Det er dog en forudsætning for anvendelse af redskabet, at de overenskomstberettigede organisationer har aftalt de særlige ansættelsesvilkår.

I forhold til almindelig ansættelse med løntilskud rummer redskabet en række fordele for virksomheden, når det drejer sig om indvandrere og efterkommere:

  • Der skal kun betales løn for det antal timer, vedkommende reelt arbejder på virksomheden
  • Der er ingen krav til ansættelsens varighed
  • Overenskomsternes opsigelsesvarsler gælder. Der er intet lovgivningsmæssigt minimumsvarsel på 14 dage, hvis virksomheden ønsker at opsige en medarbejder
  • Kommunen afholder efter aftale med virksomheden udgifter til faglig og sproglig opkvalificering under ansættelsen
  • Opkvalificeringen skal tilrettelægges så den passer bedst muligt ind i dagligdagen på virksomheden

Om redskabet er en fordel for virksomheden må bero på en konkret vurdering af situationen. Det afhænger bl.a. af den aftalte timeløn, hvor mange timer den enkelte forventes at arbejde på virksomheden i perioden, omfanget af den faglige og sproglige opkvalificering samt størrelsen på et eventuelt løntilskud.

Alt i alt beskæmmende læsning :

På fagskolerne er frafaldet på uddannelserne i gennemsnit hen ved 40%; blandt de ikke-vestlige er tallet selvfølgelig meget større. Det årlige optag på ingeniøruddannelserne er faldet med 50 pct. fra 1985-1995. Gymnasierne har svigtet skæbnesvangert og bl.a. fjernet vektorregningen, der er grundlaget for elektronikken og meget andet, allerede i begyndelsen af 1980-erne. ”Danmark vil om 15 år komme til at mangle mindst 7.000 ingeniører. En fremskrivning af tallene for ingeniøruddannelserne og arbejdsmarkedet viser, at der vil være mindst 10 pct. færre ingeniører, end der er behov for om 15 år. Hvis Danmark kommer ind i en periode med høj vækst, bliver manglen endnu større.” (citat fra Undervisningsministeriets hjemmeside: http://www.uvm.dk/05/flereingeniorer.htm?menuid=6410).

IOD:

Den høje vækst skal vi selv skabe; de andre gør det ikke; det er en udbredt myte nu på 70. år (selvsagt også i Undervisningsministeriet). Derudover kommer vi til at mangle 200.000-300.000 aktive med rette kompetencer i arbejdsstyrken til at skabe den fornyelse, som udflytningen af 5.000-10.000, måske flere løntunge arbejdspladser hvert år fordrer. Et andet problem er de nyuddannede, der stikker af til udlandet. Det er måske for sent.

Anbefal denne fil

Information om Danmark

http://www.lilliput-information.com

Forvandlingkvadrat – 1 af 3

Filed under: Uncategorized — Tags: — Jørn @ 17:00

 Opgaven skal løses på:

http://www.lilliput-information.com/economics/forvandling/index.html

Opsigtvaekkende reaktion fra svensk politiinspektoer

Filed under: Culture, History, Immigrants — Tags: , , — Jørn @ 16:58

Opsigtsvækkende reaktion fra politiinspektør i Malmø

En 98-årig mand i Malmø, Gustav Holmstrøm, næsten blind og dårligt gående, nægtedes plads på alderdomshjem. Det vistes i TV og vakte forargelse i befolkningen. Nu havde politiinspektøren i Malmø fået nok af regimet! Han skrev et brev til borgmesteren: (citat begyndt)

"Hej Ilmar! (= borgmester Ilmar Reepalu (finsk af fødsel))

Både du og jeg forventer os en tryg og behagelig alderdom. Jeg har de seneste dage fulgt omtalen i massemedierne af den gamle mand, som ikke ville noget hellere og som med al ret har krav på, at det svenske samfund giver ham en tryg tid de sidste leveår. Han har arbejdet og slidt og betalt skat efter sin formåen hele sit liv og nu bliver han udsat for en umenneskelig behandling ved at puffes rundt som en pakke mellem forskellige såkaldte plejeformer. Psykisk mishandling!
Han har – efter eget ønske – ret til egen bolig med den hjælp, han behøver. Punkt slut! Du viser endnu engang prøve på din umenneskelighed som en desperat sosse i nød Malmø Kommunekasse har faktisk råd til denne lille udgift, som kan give Gustav og mange andre pensionister et godt liv i Malmø deres sidste leveår. Du må naturligvis ændre det økonomiske system og lade flere penge gå til ældreforsorgen.

Indskrænk din gigantiske understøttelse til alle fandens perkere i Malmø (læs Rosengård) og lad svenskere som har arbejdet og slidt hele livet for at opbygge Sverige få del i vort velfærd. Jeg hedder (Bengt Lindstrøm) og har arbejdet som politiinspektør i Malmø i mange år. Jeg hører for tiden til udrykningsafdelingen og er chef for samtlige politifolk i Malmø ved store udrykninger ved forbrydelser, ulykker og brand. Jeg har ikke i sinde at blive i Malmø og blive pensionist her. Jeg har megen stor erfarenhed og kundskab om Malmø og dets positive og negative sider, men nu er målet fuldt.

Du er repræsentant for Malmø Kommune og har udvist en særlig dårlig lederskab med en dømmekraft og mangel på empati, som er lig nul. Sydnyt har desuden forsøgt at stille dig spørgsmål, som du på en uforskammet måde har nægtet at svare på. Jeg håber, at du selv bliver gammel og svag inden længe og afhængig af hjælp. Fy fanden, hvor jeg hader dig og dit fandens socialdemokrati! Jeg kræver, at du tager en del af pengene, somdu og dine fandens socialdemokratiske kolleger lægger på den kriminelle Muhammed i Rosengård og i stedet for satser dem på vore svenske pensionister.

Hilsener fra en 43-årig, som skammer sig over at bo i Malmø.
(underskrevet Bengt Lindstrøm)" (citat slut)

Efterspil:

Bengt Lindstrøm blev omgående sat fra bestillingen, mens han afventer politiundersøgelsen imod ham. Den skal bl.a. klarlægge, om han tidligere har givet udtryk for lignende racistiske udtalelser.

Man vil rimeligvis næste uge have fundet frem til, hvilke disciplinære foranstaltninger, Lindstrøm skal pålægges. Det kan blive en advarsel, en nedgang i løn eller afsked, siger amtspolitimesteren Anders Danielsson. Han ser alvorligt på sagen, da han er bange for, at den kan skade befolkningens tillid til politiet. Imens strømmer vrede breve ind til borgmester Reepalu fra borgere, der deler den excluderede politimands opfattelse af ret og vrang.

Har Sverige ytringsfrihed?

For et par år siden skrev en mand i Malmø til kommunen og klagede – Gud bevares, i ret groft sprog – over, at en arabisk storfamilie blev flyttet ud i hans villakvartér. Han blev idømt en kæmpebøde for dette brev. Man skal altså tænke sig godt om, før man henvender sig i et brev til en kommunal politiker i Sverige. Brevet opfattes ikke som udtryk fra en frustreret medborgers nødvendige udbrud for at tage dampen af maskinen, men bruges omgående til at slå ned på den formastelige, der ikke forstår, at ytringsfriheden i Sverige er meget begrænset.
G.Johnsen

Landsforraederi – uden mindste tvivl


Vendsyssel Tidende 19-1-1975 (Obs! Obs!):

En indvandring, som udhuler danskheden

Tidligere forlagsredaktør, tidl. assisterende presse- og kulturattache i Paris og dansk repræsentant i Unesco J. Stenberg-Rasmussen har sendt os dette indlæg:

For nogen tid siden sad jeg på Christiansborg og talte med en folketingsmand 1). Vi talte om rigets almindelige tilstand, og det har jo længe ikke været fornøjelig underholdning, men det blev i ganske særlig grad foruroligende, da han i samtalens løb udtalte:
“Der går en linje fra bestræbelserne på at mindske det danske fødselstal mest muligt ved hjælp af piller, aborter m.v., over forsøget på at ødelægge dansk ungdom med narkotika og videre over indkaldelsen af titusinder af asiater og andre for os vildfremmede folkeelementer, til et snigende halvt hemmeligt arbejde her i folketinget på at gøre det lettere at opnå dansk indfødsret. Formålet er at skabe grundlag for en fuldstændig omstyrtelse af det danske samfund og rive dets rødder i den historiske fortid over.”

Hvad folketingsmanden der sagde, ligger nær op ad og bekræftes i ikke ringe grad af, hvad der allerede længe har kunnet anes i København. Der er ikke mere entydigt en dansk, nordisk eller blot europæisk by, men frembyder et nærmest halvasiatisk befolkningsbillede, og det er vitterligt, at de fremmede trods arbejdsløsheden ikke sendes hjem, men tværtimod bliver flere, samtidig med, at arbejdsløse danskere i hundredvis må søge arbejde i udlandet.

«

Hvor mange fremmede, her faktisk er, har ingen rede på. Myndighederne har for længst indrømmet, at de ikke mere har kontrol over dem, og det er umiddelbart iøjnespringende, at det i sig selv enorme tal på ca. 60.000 (Bemærk: i 1975!), der er seneste officielle opgørelse, ligger endog meget langt under virkeligheden.
Til dette kommer, at folketinget er ved at gøre det til vane uden offentlig debat hvert halve år at give udlændinge i tusindvis indfødsret efter blot fem-seks års ophold i landet, og der virkes for at give dem, der endnu ikke har fået dansk statsborgerskab, kommunal stemmeret på grundlag af deres blotte tilstedeværelse.
«
Alt dette tyder virkelig på, at vi, så godt som uden at nogen blot få snese kilometer fra København har anelse om det, er stillet over for den største folkelige og nationale fare, vi har kendt i vor historie, en udfordring så truende, at det slesvigske problem i sammenligning aldrig har været andet end lidt splid i familien. To gange har vi sagt nej til at få Sydslesvig tilbage med den begrundelse, at vi ikke ville have mindretalsproblemer i landet. Dette standpunkt kom under den anden verdenskrig til at koste adskillige dansksindede livet, men i dag er Danmarks politiske ledelse åbenlyst rede til at lade et gigantisk mindretal af historisk, kulturelt, religiøst og racemæssigt vildfremmede folk, hvoraf for øvrigt kun en ringe del har noget som helst med begrebet “arbejdere” at gøre, sætte sig fast i landet. Sker det, så overgår der os en national katastrofe, som efter al erfaring er uoprettelig.
Derfor må det danske folk forlange af sine politikere at blive gjort nøje bekendt med, hvad det er her foregår, og det må stå uafviseligt klart, at hver enkelt af os har ret og pligt til at øve direkte indflydelse på afgørelsen af, om Danmark også i fremtiden skal være en folkelig enhed, eller vi og vore efterkommere herefter skal skal strides om hjemstavnsretten i landet med et mindretal på flere hundredetusind mennesker, der er os så fjerntstående, at de aldrig vil kunne glide umærkeligt ind i det danske samfund.
Fodnote: 1): Pastor Johan Nielsen, Færøerne

Slut på artiklen

Forvandlings-kvadratet 3. – løsning

Filed under: Uncategorized — Tags: — Jørn @ 12:00

Håber du er med. Ellers må du prøve igen.

Forvandlings-kvadratet 2. – en opgave?

Filed under: Uncategorized — Tags: — Jørn @ 11:56

Kan du give os løsningen? Hvordan går det, vil du vælge kvadratet til venstre, eller vælger du kvadratet til højre? Der kunne være en anden løsning. Vi går ud fra at pilene skal vise strømme, og at beskrivelsen i de to øverste kvadrater er gældende.

Et ideologisk projekt


Visse folkevalgte på Christiansborg ynder at fortælle det danske folk, at det beror på en misforståelse, at nationalstaten i nogen særlig grad skulle miste indflydelse ved medlemskab af EU. Men indflydelse kan være mange ting. Det er ikke alene tal og procenter. Det handler tillige om hele den totalitære ånd, EU lægger ud over medlemslandene. En ånd af mistro, hvis formål det er ved hjælp af overvågning og ideologiske slagord at udøve en tankekontrol over for nationalstaterne, således at virkeligheden i stigende grad fortrænges.

Ved at acceptere denne totalitære ånd, har ja-partierne for EU pådraget sig ansvaret for afviklingen af demokratiet i Europa og vor demokratiske ret til frit at tænke, tro og tale.

Europa Unionens tankepoliti er formentlig den første organisation i moderne tid, der er blevet oprettet med den ene opgave at overvåge og påvirke vore tanker og ytringer. Den blev officielt oprettet i foråret 2000 og benævnes EU MC (The European Monitoring Centre, d.v.s. Det Europæiske Overvågnings Center). Den har hovedsæde i Wien i Rahlgasse og ledes af den østtyske jurist Frau Beate Winkler, der iflg. Jyllands-Posten (05.05.00) mener, at Holocaust var en større forbrydelse end kommunisternes endnu mere omfattende massemord.

EUMC skal ikke interessere sig for venstrefløjens forbrydelser, kun for ”racisme og fremmedhad”, hvad man godt forstår, da EUMC betales af regeringer, hvor gamle kommunister er støtter eller endog er medlemmer.

I EUMC’s bestyrelse sad/sidder notabiliteter som professor dr. jur. Ole Espersen og Morten Kjærum. Årsbudgettet er ca. 40 mill. Kr. Beate Winkler søgte pr, 19. Sep. 2000 en kontaktgruppe i Danmark, der kan sørge for indsamling og vurdering af data og definition findes af gode grunde ingen steder i materialet al den stund, det drejer sig om menings-tomme politiske propaganda.slagord. Uden en definition af, hvad der skal indeholdes i begreberne ”racisme,fremmedhad og xenophobia”, kan man anklages for hvad som helst – En ren kafka’sk situation.

Helt ude i hampen er det, når der i Europa-Parlamentets sidste betænkning om menneskerettigheder optræder noget, der hedder ”skjult racisme”. Når noget ikke kan konstateres, hævder de europæiske ideologer, at det alligevel eksisterer.
I geni-siloen på Christianborg har man åbenbart, som det er sædvane, ikke til hensigt at informere det danske folk om, hvad der foregår bag EU’s mure. Som eksempel etableringen af denne ”forskning” i at kunne belure Europas oprindelige befolkning under påskud af påståede ”racismetilbøjeligheder”. Føler disse politikere slet ikke ubehag ved hele den igangværende proces, som mere og mere bringer dem på kollisionkurs med deres vælgere?

Men multietniceringen er blevet proklameret som en integrerende del af det europæiske projekt. Ikke alene skal den aktivt fremmes via masseindvandring, men den skal også ledsages af massiv propaganda og overvågning for at overvinde den folkelige modstand i de kristne europæiske nationer.

Propagandaen fortæller os nu, at nationer i virkeligheden er midlertidige for ikke at sige kunstige. De er under alle omstændigheder skadelige fænomener, som den historiske proces heldigvis vil gøre det af med. De er reaktionære størrelser, der fremavler racisme og fremmedhad. De fører til folkemord og krige, som står i vejen for økologiske og globale fremskridt. Sådan lød det også i sin tid i det forgangne Sovjet, hvor den eksisterende virkelighed skulle afskaffes til fordel for utopien.

Er Europa udset til at være et eksperiment? Skal et kunstigt skabt massehysteri bruges af politiske og ideologiske kræfter til at bekæmpe nationalstaten? For der føres et sandt ideologisk felttog mod det danske og de øvrige europæiske folk. Hele tiden er vi på anklagebænken. Hele tiden bliver vi taget i skole og er under permanent mistanke, mens vi samtidig må betale og se på, at vore traditioner underløbes af folk med en fremmed og ofte fjendtlig holdning til vor kultur.

Og når det europæiske kontinent er blevet forvandlet til et raknarok som følge af historieløse utopisters ønske om ”vækst og velstand”, når modsætninger mellem nordafrikanske og mellemøstlige indvandrere på den ene side og Europas nationer på den anden side eksploderer, vil Frau Beate Winkler og hendes lokale indforståede centralister i borgerlig forklædning gnide sig i hænderne. Kampagner, forbud og straffeaktioner mod ”fremmedfjender”, ”højreorienterede” og alskens skidtknægte vil blive iværksat for at tvinge folk til at leve sammen.

Har De stadig lyst til at sige ja til det nationsforagtende og anti-danske mostrum, der gemmer sig bag de tilforladelige initiativer EU? I så fald kan jeg kun med dronningens ord sige: ”Gud bevare Danmark” – Vore folkevalgte gør det i alt fald ikke !

Af Ruth Bering, cand.psych.
Regnar Juelsvej 6, Aalborg

Fra Beate til Benita: http://spydet.blogspot.com/2006/09/fra-beate-til-benita.html

Millions of Subsidies to Islamic Mission Activity


Millions of Subsidies to Islamic Mission Activity

“Drammen News” offered a very peculiar full page article April 16th 2004. The newspaper informed that millions of Norwegian krones are hidden in a muslem foundation in the town, withdrawn from both the auditors of accounting and the public insight and the duty of reporting. Large amounts have been used on speculation in the real estate market, central businesses have been bought for two figured amounts of millions, so it look as if the muslems are establishing in order to stand permanently here among the infidels. Fortunately it has not been necessary to use their own means, and not even impose economic duty to their devotees – 93-94% of the money to run their community and to invest comes from the Norwegian state and the municipality of the town Drammen.

The muslems of Drammen receive the large amounts in its capacity of being a religious community. Our contemptible Christian founded government with a Prime Minister even from the Christian Folkparty has found it its assignment to support and consolidate Islam in Norway, and this we just have to take cognizance of. But there is a question: How much do muslem governments contribute to Christian churches in muslem countries? A lot of them have unimaginable fortunes to take from: do Saudi Arabia subsidies seaman-churchs, Norwegian or other? As fare as I know they not even allowed to have a cross that marks their existence, not even a national banner with the presumptuous cross-mark. Sometimes we are informed about ravaging and arson of churches in different muslem countries, the communities are attacked with automatic weapons. Here in Norway we go to the opposite extreme, give in to and load people who hate and disdain us with yearly appropriations of millions, so large that the imams have to operate in the market of real estate in order to find some kind of utilization of the money.

Mild Heaven, what people do we have to lead us!

Bjarne Dahl
Fjordveien 67 B
1363 Høvik Norway

Recommend this file

A necessary supplement – especially for the Americans – from Information of Denmark: In Denmark and Norway the constitutions presuppose Kings of Christian belief, and the Christian Church is subsidized onesided by the state that cannot intervene beyond this in matters of the Christian Church. In this way we have no equality among different communities of beliefs. You have constitutional freedom of belief, but the Christian Church is presupposed as the church of the countries, or as we say, of the Folk. In this way we would – wise foreseen – have been effectively protected both against the politicians and the intruders, if the constitutions were not broken every day without any but the notice of few. Here we are at the turning point. The so-called human rights declared to the whole world have nothing to do with freedoms of right. Freedoms of right presupposes a protected national state.

Increased terror activity in Norway: http://www.lilliput-information.com/invit.html  (English extract)

and http://www.svik.org/norskterror.htm (in Norwegian)

Frontiers are being build : http://www.lilliput-information.com/treji.html
Al Qaeda builds an Euro-Army

Europas tolerans under press


Europas tolerans under press

http://www.insightmag.com/news/2004/12/06/World/Europes.Tolerance.Under.Stress-827170.shtml

Av Claude Salhani

PARIS, Dec. 9 2004 (UPI) – Radikala muslimska fundamentalister vänder sig nu till fängelser och moskéer för att rekrytera anhängare genom att utnyttja fördelarna av Europas traditionellt generösa invandringspolitik och dessa länders tolerans mot minoriteter.

”Europas tolerans mot intolerans är som att bita sig själv”, säger Zeyno Baran, chef för International Security and Energy Program. Hon är forskare som följer islamiska trender vid Nixon Center, som är en ”Think Tank” i Washington. Hon talade med United Press International innan hon for till Bryssel för att delta i en konferens om muslimsk fundamentalism i Europa, ett ämne som oroar allt mer.

”Islamistisk fundamentalism är ett allvarligt hot i Europa”, varnar Antoine Sfeir, chefsredaktör för Les Cahiers de l’Orient, en specialtidskrift som behandlar muslimska och arabiska angelägenheter.

”Det finns igen kontroll av någon regering över muslimska grupper i Europa”, menar Baran varnande och säger att Europa ”kommer att drabbas av alla former av svårigheter med militanta muslimer” – om de inte agerar. Européerna som vill försvara sina kyrkor och bevara sin statsfinansierade välfärd, har reagerat allt för sent.

Unga europeiska muslimer rekryteras när de reser till London och där de möter radikala fundamentalister som återkommit från Tjetjenien och Irak, förklarar Sfeir. ”Det finns nu så många fundamentalister i London att vi dristat oss att kalla staden för ´Londonistan´”, förklarar Sfeir.

Alain Boyer, en högre tjänsteman från Reims och expert på muslimsk radikalism, håller med om att fundamentalismen är ett ökande problem och ett hot. Men han varnar för behovet av att ”identifiera de verkliga terroristerna, och inte anklaga alla muslimer”.

”Det är inte alla muslimer som engagerar sig i terrorism eller som stödjer radikalism”, tillägger den franske tjänstemannen. Sfeir tillägger: ”Inte alla muslimer är araber, inte heller alla araber är fundamentalister och inte alla fundamentalister terrorister”. Boyer tror, att det är mycket viktigt att engagera moderata muslimer i samtalen. Boyer, som innan hade uppdraget att undersöka militanta muslimer under tiden han var knuten till det franska inrikesministeriets avdelning för religion, har uppfattningen att ”det måste ske större kontroll av människor (invandrare) och imamer”. Inrikesministeriet är också ansvarig för Frankrikes inre säkerhet.

Frankrike hyser Europas största muslimska befolkning. Omkring 4 till 5 miljoner muslimer bor i Frankrike. Siffrorna är osäkra beroende på den illegala migrationen. Tiotusentals Nordafrikaner – mestadels från Frankrikes forna kolonier och från områden som Marocko, Tunisien och Algeriet – tar sig årligen över Medelhavet till Europa och Frankrike, men ingen vet exakt hur många.

Men andra siffror finns tillgängliga. Enligt det franska inrikesministeriet finns det 1 685 moskéer i Frankrike, av vilka 20 har kapacitet att rymma mer än 1 000 troende. Siffror som kommer från ministeriet och som publicerats i den franska tidningen Libération, avslöjar att bara 5 procent av Frankrikes 4 till 5 miljoner troende muslimer besöker en moské minst en gång i veckan för att be.

Frankrike har 1 200 imamer eller muslimska förkunnare, av vilka mer än en tredjedel inte talar franska och omkring 75 procent är utlänningar som inte bryr sig om att anpassa sig till den franska kulturen. Boyer tror att den franska regeringen måste hjälpa till med att anpassa de franska imamerna så att de tvingas förstå vikten av fransk kultur.

Visserligen, när de franska myndigheterna diskuterade hans idéer, bekräftade på tisdagen den nuvarande inrikesministern Dominique de Villepin, att en fond skall skapas i april 2005 för att hjälpa till att administrera avdelningen för ärenden rörande Frankrikes muslimer, såsom att bygga nya moskéer och undervisa nya imamer.

Radikala imamer börjar nu uppmärksammas av Europas regeringar. Men många bedömare fruktar att de radikala imamerna använder Europas moskéer till att förkunna hat och uppmuntra antivästliga strömningar. Boyer varnar för att de radikala muslimerna rekryterar fler anhängare från franska fängelser, ett ökande problem säger han, som inte givits tillräcklig uppmärksamhet.

”När muslimer hamnar i fängelse i Frankrike, så väntar imamerna på dem”, berättar Sfeir till UPI. Som ett exempel redogör han för ett fall med Khaled Kalkal från Algeriska GIA [den franska förkortningen av Groupe Islamique Armee, (Den Islamistiska armégruppen – eller den Väpnade Islamistgruppen)]. Khaled Kalkal, säger Sfeir, hamnade i fängelse för småbrott, men kom ut som en förhärdad militant islamist.

Ännu finns inga tillgängliga, säkra uppgifter på antalet muslimer i franska eller Europeiska fängelser. Det är olagligt i de flesta länder inom kontinenten att föra register på människors religionstillhörighet. Men en uppskattning som tidningen International Herald Tribune gjort, visade att i franska fängelser finns det cirka 60 procent muslimer, trots att antalet muslimer i Frankrike bara är 10 procent av hela populationen.

Samtidigt som radikala muslimer blir allt mera högljudda över Europa, så blir politiska grupperingar på högerkanten det också. Detta, varnar the Nixon Centers Baran, ger större kraft åt nynazistiska och högerextremistiska grupper. Rädslan för att landet skall bli översvämmat av utländsk invandrare – har givit Europas högerextremister nytt liv och tiotusentals nya anhängare.

Faran av en upptrappad konflikt förvärras av realiteten, att de radikala muslimerna just vill se en upptrappning, säger Baran. Varje handling riktad mot muslimer i väst skapar sympatier för de radikala. Européerna har börjat inse att ett agerande nu är tvunget innan situationen blir så allvarlig att den hamnar fullständigt utanför all kontroll.

I Tyskland t ex, har muslimska präster blivit informerade om att de snart måste hålla sina predikningar på tyska och inte arabiska. I Berlin hoppas man att detta skall få ett slut på vad man uppfattar som långa haranger av hat, något som skapar en farlig grogrund bland tysklands 3 miljoner muslimer.

Tysklands lagstiftande församling tittar nu på de lagliga möjligheter man har för att genomföra detta, trots att regeringen fortfarande inte är säker på om den kan få igenom en så kontroversiell lagstiftning.

Den tyske förbundskanslern Gerhard Schröders center-vänsterregering har nyligen vidtagit åtgärder som bättre skall integrera utlänningar i det tyska samhället. Men Angela Merkel, ledare för landets center-högeroppositionella parti sa i tisdags, att Tysklands ansträngningar att skapa ett multikulturellt samhälle har misslyckats. Merkel uppmanade invandrarna att lära sig tyska och anpassa sig till landets kultur.

Norge, ett annat europeiskt land med en långvarig liberal migrationspolitik har föreslagit, att det skall vara obligatoriskt för alla som avser att predika religion, att genomgå utbildning i norska och i den norska kulturen. Lagen riktar sig huvudsakligen till muslimska präster i Norge som bara förkunnar på arabiska.

Regeringar över hela Europa försöker få igenom lagar som reglerar de ökande problemen med radikala muslimer, en liten men mycket aktiv grupp. Man är angelägen att genomföra detta utan att ändra på Europas traditionellt toleranta inställning, eller att man negativt skulle påverka flertalet av ländernas fredliga muslimska medborgare.

Medan observatörer håller med, verkar det som att det inte finns några sammanhängande islamiska nätverk i Europa, även om uppfattningen om en ökande fara av radikalisering blivit influerad av Wahhabis, Egyptens muslimska broderskap och turkiska fundamentalister.

”Det måste finnas ett europeiskt initiativ som tar tag i det radikala Islam”, säger Baran. ”Annars kommer pendeln att svänga över åt andra hållet och Europa kommer att få sin egen Mccarthyism.

(Kommentarer kan skickas till Claude@upi.com .)

Older Posts »