
Inv-S SCB Några talande notiser om
Sveriges befolkningstillväxt
Fra dr. med. Michael Koch, Sverige har vi modtaget disse kritiske kommentarer til nogle vigtige officielle svenske informationer.
(1) Endast invandring bakom folkökning
Svd.se – 15.3. 2006
Invandrare står i huvudsak för folkökningen i Sverige liksom i övriga EU. Samtidigt fortsätter antalet asylsökande att minska, visar statistik från SCB. I Sverige stod i fjol invandring för 75 % av den totala folkökningen. För EU som helhet var den siffran 85 %. Invandringsöverskottet till Sverige stannade 2005 vid 27.111 personer. Den bilden gäller i nästan hela EU, där 20 av 25 länder redovisar invandringsöverskott. Av de 2 miljoner som EU:s befolkning ökade med i fjol var 1,7 miljoner internationella migranter, enligt SCB:s definitiva invandringsstatistik från fjolåret.
Antalet asylsökande som tar sig till Sverige och söker skydd fortsätter att minska. I fjol sökte 17.530 personer, 25 % färre än 2004, som i sin tur redovisade en lika stor minskning från 2003. Statistik från de tre första kvartalen visar en 16%-ig minskning av asylsökande inom EU. Medborgare i Serbien och Montenegro och Irak utgjorde för fjärde året i rad de största grupperna av asylsökande i Sverige. Invandringsstatistiken, som räknar dem som av olika skäl fått uppehållstillstånd under ett år, visar att 65.229 personer invandrade till Sverige under 2005. I den statistiken räknas även svenskar som flyttar tillbaka efter utlandsvistelser
[Mit tillägg: bland dessa även naturaliserade minoriteter såsom de tiotusentals invandrare som har dubbel medborgarskap, bland dessa t ex många tusen libaneser som i all hast fick hämtas ’hem’ till Sverige under Libanonkriget 2006. För Danmarks del handlade det om – istället för de officiellt uppskattade ’några hundra’ – ca 6.000 ’danska libaneser’, bland vilka man genast fick spåra upp och häkta en snabbt gömd palestinier som 2003 dömdes till ett 7-årigt fängelsestraff och utvisning. Man ser hur bra allt fungerar – åtminstone förfalskningen av identitetspappren.]
Bland de 164 övriga nationaliteter som invandrade till Sverige i fjol följde [efter 13.932 återvändare]: Danmark, Polen, Irak, Finland och Norge i storleksordning efter ’svensk’-gruppen. Över hälften (54 %) av invandrarna fick uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning i landet. Därpå följde arbete (13 %), studier (9 %) och humanitära skäl (9 %) som grund skäl till uppehållstillstånd.
Knappt 8 % av invandrarna fick stanna av skyddsskäl, som kvotflyktingar eller för att de räknas som flyktingar enligt Genèvekonventionen. Här avviker dock de 3.420 invandrade polackerna från normen: Hela 45 % av dem fick uppehållstillstånd för att de fått arbete i Sverige. (Stockholm TT)
[Min Kommentar: Både för Sverige och för EU är detta fortfarande en klart vilseledande framställning, ty inte 75-85%, som här sagt, utan långt över 100% av den iakttagna folkökningen i både Sverige och EU är faktiskt betingade av invandringen. Detta framgår i entydiga siffror av texten om ’Our future…’, som följer i ett senare avsnittet. I grova drag handlar det om följande sällan omtalade effekt: EU:s befolkning minskar genom en låg fertilitetskvot 1) av 1,47 i genomsnitt (t ex Italien 1,28; Österrike 1,36; Tyskland 1,39; Schweiz 1,43; Storbritannien, Sverige, Nederländerna 1,66; Finland 1,73, Danmark 1,74; Norge 1,78 – alla minskande; till jämförelse: Palestina 5,8, givetvis ingen minskning, utan en ökning med 3,71%/år).
Jämviktskvoten för en balanserad fertilitet i en konstant population med stabil ’normal’ åldersfördelning antas ligga på drygt 2,1). I de flesta högutvecklade EU-länderna ses alltså en årlig deficit på ca -0,7 %, d v s ca 2,7 miljoner människor beräknat för EU innan den senaste stora östutvidgning (385 miljoner invånare), men redan 3,2 miljoner (på 460 miljoner) år 2006.
Med en årlig invandring på 2-3 miljoner och en bara uppskattad illegal sådan på 0,5 miljoner betyder detta att hela överskjutande folkökning (2 miljoner) plus den kompenserade, icke inträffade minskning (2,7-3,2 miljoner) rimligen har betingats av själva invandringen. Den etniskt ’inhemska’ reproduktionen har inte alls fört till någon än så liten ökning, utan genom att uppväga åtminstone en del av dödsfallen bara förhindrat att minskningen blev ännu starkare.
Detta är logiskt och lätt att förstå, men blir nästan alltid oomnämnt i officiella analyser och prognoser. Så noteras t ex för Sverige i CIA:s faktabok, uppdaterad 19.12. 2006, en årlig befolkningstillväxt av 0,16 %, enligt andra källor bara 0,1 % (Weltbevölkerungsregister DSW), medan den verkliga ökningen i år blev ca 0,74 %, alltså 5-7 gånger högre. Detta tycks gälla för alla västeuropeiska länder, som genom sina generösa sociala trygghetssystem är mest attraktiva för migranter av alla slag – från äkta flyktingar över oäkta asylsökande, fattigdomsflyktingar och lycksökare till rena brottslingar.
Därtill kommer en i längden ännu viktigare faktor och process, nämligen att den invandrade delen av den redan i Sverige befintliga befolkningen och dess direkta efterkommande (2,1 av Sveriges 9,1 miljoner invånare, alltså hela 23 %) inte på länge minskar sin etnisk-traditionella (demografiskt avgörande) reproduktionskvot till den inhemska (som skulle betyda en demografisk krympning), så att den så kallade ’inhemska fertiliteten’ till en allt större del redan lyftas av invandrarnas (både naturaliserade och ännu-inte-naturaliserade) och deras efterkommandes högre reproduktionskvot. Det har t o m visats att folk, som under de knappa resurserna och villkoren hemma hade sänkt sin fertilitet till 2, i det generösa nya hemlandet, som betalar barnbidrag, kraftigt stigande med allt högre antalet barn, höjer den till 6 uder dessa fördelaktiga villkor.
Först om man beräknar även detta, exakt och empiriskt (vilket i många länder omöjliggörs genom en lagstiftning som förbjuder sådan detaljerad statistik), får man en korrekt uppfattning om den hastighet med vilken den etniska sammansättningen av en nation i våra dagar och framöver förändras. Detta kamoufleras nödtorftigt av att naturaliserade invandrares barn och barnbarn i stigande grad likställs i statistikerna med infödda svenskar.
Ser man detta inför vår tids nästan till en religiös trosbekännelse upphöjda villfarelse, nämligen det under straffhot påbjudna irrationella antagandet att björkar planterade i en ekskog automatiskt blir till ekar, medan de i verkligheten där snarast utvecklas till något förkrympta björkar (politiskt inkorrekt! = ’brottstänk’! à ’tankestopp’! Orwell hälsar!), så stundar ett mycket smärtsamt uppvaknande i framtiden. Detta kan än så länge visserligen – med viss möda, mycket krystande och basal desinformation – förnekas, men kommer att obönhörligen gå upp för kommande generationer.
Tills dess får man studera denna kultur-metamorfotiska process på så ’intetsägande’ indikatorer som den allmänna brottsstatistiken, antalet slum- och ’problemområden’, knarkbrott, utpressningar, kidnappningar, ungdomskriminalitet, gruppvåldtäkter, misshandel, knivslagsmål, behovet av tolkar, utvisningsdomar, hedersmord, uppdragsmord, gängbråk, bombexplosioner, brinnande bilar och pizzerior, vandaliserade skolor, krossade skyltfönster, kidnappade människor, ödelagda torg och skadade poliser. (För att bara nämna några få av de förändringar som egentligen ingen i landet vill ha, men bara några få – kraftigt utskällda – vågar säga emot. –
Och vad blev nu av de lugnande beskeden om de minskande asylansökningar från mars 2006 – till hela EU? Det följer i en helt annorlunda, i mångt och mycket direkt motsatt sammanfattning av läget nära inpå samma årets slut.)
***
1) Her den totale fertilitetkvotient, d.v.s. det vejede gennemsnit af de fremmedes og stambefolkningens fertilitet vejet med gruppernes relative størrelse.
For såvidt angår tilsvarende og seneste, sande beskrivelse af EU som helhed er den alene foretaget af Michael Koch og J. E. Vig på:
http://www.lilliput-information.com/eufolk.html (dansk version)
English version
4. juni 2007
J. E. Vig